Hög som ett hus

Efter ett antal tveksamma stunder men när hostan blev för outhärdlig, pallrade jag mitt sjuka jag till en läkare. Mailade fram och tillbaka med försäkringsbolaget som skötte sig exemplariskt och faxade betalning-bevis direkt till läkarstationen och jag fick komma in utan att betala ett öre. Väl där fick jag vänta i en timme med munskydd och hela köret...när läkaren kom in kollade han i halsen, lyssnade när jag andades och skrev efter detta ut både antibiotika och super stark hostmedicin, jag fick även tre piller på plats med okänt innehåll.. Jag vet inte riktigt hur den här läkaren kunde klarställa att det var just antibiotika jag behövde genom att lyssna på mitt bröst, men jag tackar, tar emot och hoppas på att det hjälper. 

Hostmedicinen, även denna med okänt innehåll, gör mig hög som ett hus, till och med värre än cocliana. Jag önskar jag kunde säga att det var en go hög känsla och att jag skrattar hela tiden och ser rosa enhörningar flyga runt mig, men icke. Mina ögon blir röda och rinner som bara den, mitt huvud blir tungt som bly, jag får lock för öronen, ser suddigt och blir väldigt väldigt trött.. MEN det hjälper!! Hostan har blivit aningen lättare och jag sover i alla fall några timmar mer än innan! Nu får vi bara hoppas att det är helt borta tills i morgon, för då ska vi här våran första fest i huset och jag ska spela beer-Pong som aldrig förr (med eller utan hosta) 

Nu är det nog med uppdatering från sjuklingen. San Diego strålar fortfarande!