Days to takeoff

Jag pratar dagar i varenda inlägg, men jag måste ju bara påpeka att idag är det bara en vecka kvar! Tiden går så himla fort. Jag känner mig hundra procent redo att åka, hundra procent redo att starta ett nytt liv på andra sidan jorden. Denna veckan handlar väl mest om att säga hejdå, förbereda sig för avresa och göra så mycket svensk som möjligt, vad nu det kan vara...?

Jag vet inte om jag är onormal eller om det är helt naturligt, men det känns inte alls jobbigt att åka här ifrån. Visst jag kommer sakna vänner och familj, men det är ju inte så att vi inte kommer träffas igen. Ett år är ju jätte lite tid om man tänker efter, det kommer gå hur snabbt som helst!

Bild: Jag och Bryan, Donner lake, CA.

Nine to go!

Jag börjar nu inse att det bara är nio dagar kvar tills jag åker! Nio dagar. Innan dess skall jag hinna få mitt internationella körkort vilket jag förmodligen inte kommer få i tid (tur att jag har en mamma som kan skicka det till mig) Jag skall säga upp mitt abonnemang och ge bort min älskade telefon. Jag skall fika med allt och alla. Jag ska ha avskedsparty och gråta som ett barn. Jag ska äta så mycket svenskt godis så min mage spricker och gå upp 20 kg. Jag skall packa ner mitt liv i en resväska och välja bort några av det hundratals skor jag vill ha med mig.. Det finns säkert hur mycket mer som helst som jag måste göra men inte kommer på just nu, veckan kommer i alla fall vara fullspäckad!

Laddar just nu ner massa filmer om i fall att det inte finns några bra filmer att välja mellan på flyget och även för att kunna fördriva de sju timmar som skall spenderas i frankfurt innan jag flyger vidare till New york. Måste fixa ny musik att fylla min ipod med också.

I'm going to the states in nine days!!!!!

Food in the fridge!

Det var helt underbart att komma tillbaka till jobbet idag! Barnen kom springandes när dom fick syn på mig och bara hoppade på mig, skrek och kramade mig, vilket bemötande! Fick även en liten utmaning att lära mig 12 nya namn på de nya förskolebarnen, det är inte lätt vill jag lova! Nu ligger jag i soffan, helt död. Det är konstigt hur man vänjer sig att vara ledig och sen när man jobbar orkar man ingenting.

Idag fick jag mail ifrån min värdmamma som frågade vad jag gillar att äta, så att hon kunde köpa det jag vill ha och fylla kylskåpet. Eftersom jag tänkte börja mitt hälsosamma liv i samma veva som jag börjar mitt nya liv i USA, har jag bestämt att inte beställa några sötsaker över huvud taget. Får bli lite frukt och dylikt. Jag skrattar nästan åt mig själv när jag skriver att jag ska börja mitt hälsosamma liv. Hur ofta har man inte sagt det? men likt förbannat så hamnar man i gamla vanor igen. Men ärligt talat så tror jag det blir lättare när man börjar från noll i en ny familj, nytt liv, nya människor och nytt ställe. Jag får helt enkelt kämpa när jag kommer dit. Wish me luck!

Bild: New York City June -10. Can't wait to go back! 

And again, another goodbye.

Nu har jag fått tillbaka passet och visumet är fastsatt! Enorm lättnad! Tänk om man skulle blivit nekad visum, vad gör man då?! Tur för mig att jag inte behöver hantera sådana problem. Fick precis ett mail från en tjej som skall åka samma dag som mig från landvetter, nu är vi 7 st som åker vilket är hur kul som helst! På tal om flygplatsen kommer det vara så sjukt jobbigt att säga hejdå till alla. Mamma skall köra mig, sen får vi se vilka som hänger med.. usch jag hoppas att jag inte gråter!

I morgon skall jag jobba. Dom ringde från fritids och behövde personal, så varför inte hoppa in, få lite pengar och träffa de gamla underbara barnen igen! I helgen har jag inte så mycket planerat, skall fika med Elin på lördag men annars ser det ganska lugnt ut. Det är ju iofs Close to home festivalen i Borås... men hur kul kan det vara på en skala?

Jag har ju hunnit vara hos frissan också och klippt av mig håret.. så här blev det :) 

sleeping beauty can not sleep

Jag är trött men kan inte sova... Är det resfeber tro? Nää inte två veckor innan man ska åka, sömnsvårigheterna brukar ju komma bara några dagar innan avresa. Kanske är det kaffet, eller regnet som piskar mot rutan eller så är det helt enkelt så att jag tänker för mycket på att jag måste sova att jag inte kan sova över huvud taget. Skit samma, här ligger jag i alla fall, tackar vet jag datorn! Och varför inte blogga nu när man ändå har tid.

Idag var jag inne i stan och fixade presenter till familjen, nu skall jag bara gräva fram lite plats i väskan för dom också. På tal om väskor, hur packar man för ett år?! Jag vet att man kommer shoppa, men ändå, det finns så mycket jag vill ha med mig.. dilemma, eller i-landsproblem med andra ord. Förresten angående nedanstående inlägg, familjen svarade igår på mina mail och jag hoppas nu att vi kan ha lite mer regelbunden kontakt. Mamman berättade att just nu så befinner sig Barack Obama på Marthas vineyard, den lilla lilla staden där jag och familjen skall åka på semester en vecka efter jag anlänt, om vi bara hade vart några veckor tidigare hade vi ju semestrat där samtidigt och hur coolt hade inte de varit?! okej okej jag vet att jag kommer bo i samma stad som honom, men risken är väl ganska liten att jag kommer stöta på honom på stan om man säger så.

Nää om man skall ta och ta sig ett glas rött.. det brukar i alla fall få mamma att somna så kanske finns det en chans att det funkar för mig också. Godnatt!'

Bild: Ada foah - Ghana 2009

Söndagsångest

Söndag, så som alla söndagar, en vilans dag, en dag då tankar har tid att tänkas och då bekymmer faktiskt kommer ikapp en. Min värdfamilj har inte svarat på flera mail som jag har skickat och har inte hört av sig på ca. 1,5 vecka. Jag blir orolig.. Har någonting hänt? har dom ångrat sig? varför svarar dom inte? Nu är det snart bara 2 veckor kvar och jag hade önskat att kontakten mellan mig och värdfamiljen hade varit något tätare. 

Det gick i alla fall bra på ambassaden i stockholm och visumet är förhoppningsvis påväg. Nu måste jag ta tag i att skicka in ansökan om internationellt körkort också. Sen tror jag att det mesta är ordnat. Stressen är enorm idag. Känns som någonting är glömt, känns som någonting är fel eller kommer att gå fel.. jag antar att det är helt normalt att känna såhär och förhoppningsvis är det borta tills i morgon. 

Bild: Gamla stan, Stockholm 

vinglig, groggy och helt ur funktion.

klockan är fem på morgonen och jag sitter på swebuss express upp till Stockholm. Idag är det dags att fixa visumet och gå på au pair träff. Jag fick med mig Emelie så att jag slapp åka själv vilket jag är mycket glad över. Vi bestämde att stanna en extra natt i huvudstaden och bokade därför hotell mellan fredag och lördag :)

Dagar/nätter som denna undrar jag varför jag inte är kapabel att sova i fordon, vad det än är.. bil, buss, flyg, tåg.. Jag ser folket runt omkring mig halvliggandes i stolarna, sovandes så gott. Jag försöker blunda, hitta en go ställning och tänka tankar som brukar få mig att somna, men icke! Idag går det väll ann, några koppar kaffe när vi kommer fram och jag är redo för ett möte på ambassaden klockan 8. Det är ju värre när man flyger i 10 timmar på natten och inte kan få en blund.. då är man som en kalv just ny levererad från komamman.. vinglig, groggy och helt ur funktion.

Bild: Starbucks coffee!

It's sad I know, but I don't care

Detta är helt klart det bästa som någonsin har gjorts! Jag ryser i hela kroppen, till och med i hårbotten. BON IVER <3

Time out

Jag satt i ungefär en timma, fyllde i allt som skulle fyllas i... "the page is currently on a time out" och allt jag skrivit är borta.... jävlafanskaphelvetesjäklaskitjagblirsåförbannadpådenhärjävlavisumansökanjagvillbaraåkanu!!! Gaaaaaaaah. Ja jag var bara tvungen att få ur mig frustrationen i skrift då mamma blev lite orolig över mina fula ord.

Igår hade vi i alla fall tjugoårs kalas för mig. Släkten från mammas sida var här och det var jätte trevligt verkligen. Vi träffas ju inte överdrivet ofta så det var på tiden. Nu har vi mat över så det räcker för hela veckan! Om jag skall skryta lite granna så fick jag en rosa ipod, en resväska och pengar till klippning. Precis vad jag ville ha :)

Bild: Kusiner

Through the wire

Kanye West på max

Drömmer om OC

Peppar för DC

Njuter av de sista veckorna i Sverige

Can't wait to leave!  

 

Må ni kalla oss stekare.

Just hemkommen från min och Yaniras lilla trip till Göteborg, med bubbelpool, bastu, middag, vin och hotell. Tänk att så lite kan ge så mycket! Må ni kalla oss "stekare" men fan va gött vi hade de. Nu piskar regnet mot rutan och Kent spelas ur högtalarna. Så länge man slipper vara ute i detta vädret är det faktiskt ganska mysigt, en filt och en kopp te är väl det som saknas för att mysfaktorn skall vara komplett.. Men vem har tid att mysa? Nu måste jag ta tag i mina cheesecakes som jag lovat mor min att jag skall göra inför mitt 20års kalas vi ska ha på lördag (2 månader för sent)

Nu har jag fått tid till amerikanska ambassaden i Stockholm, fredagen den 20 augusti. Jaa då är det bara att boka hotell och åka upp.. tråååk.

Cheers!

Music: Kent – Varje gång du möter min blick

Bild: Anna och Martins bröllop

Ett samtal till andra sidan!

Idag är det måndag och jag är nu ledig fram tills jag åker, om det inte blir att jag hoppar in och vikar några timmar. Det är massor att ordna innan jag kan sätta mig på planet och slappna av... Visum, försäkringar, läkarbesök, pengar, papper, papper, papper! Det kanske är dags att gräva fram min organiserade sida och ta tag i allt. 

I lördags ringde jag ett samtal till andra sidan jorden, närmare bestämt OC, CA, USA. Olivia! Hon, Bryan och Erick var påväg till fashion island, dit vi fyra brukade åka när jag var där. Jag måste erkänna att det var ganska jobbigt att prata med dem, jag vill ju också vara där med dom, avundsjuka är nog rätta ordet.. Det känns bra att saknaden för varandra är lika stor från båda håll i alla fall, Bryan friade till och med genom telefonen bara så att jag skulle kunna komma och bo med dom :) Jag önskar det kunde vara så enkelt. Nu kommer jag ju i alla fall bo i samma land och kunna ringa när som helst. Jag har två veckor semester där jag förmodligen kommer åka till CA och sen får vi ju inte glömma månaden i slutet av mitt år, där jag får resa runt bäst jag vill. Bryan och Oli har lovat att komma och hälsa på i DC också, jaa det kommer definitivt bli bra det här! 

cheers! 

Music: 

Carolina Wallin Pérez – Utan dina andetag

A Day To Remember – If It Means A Lot To You

Bild: Olivia, Bryan & Erick

Kontraster.

Igår var det exakt en månad kvar tills jag åker. Jag måste säga att det känns ganska overkligt, att jag, Tina från Töllsjö, skall bo i USA. Ja bo, leva.. inte resa eller hälsa på. Jag har absolut ingen aning vad jag skall förvänta mig av DC, vad gör man där? Hur kommer mitt liv se ut? Men jag anar att det kan vara bra att inte ha några förutfattade meningar, då har jag inget att bli besviken för när jag kommer dit. Jag tror i och för sig att jag skulle kunna anpassa mig till att bo vart som helst:

Jag har växt upp i Töllsjö, som ungefär är det minsta stället man kan tänka sig. Jag gick skola i Borås som är den mest fördomsfulla staden jag vet och trivdes ändå ganska bra! Jag åkte till Ghana och bodde utan varken dusch, toalett eller rinnande vatten, och hade the time of my life. Jag upplevde lyxlivet i Orange county i USA och kände mig faktiskt inte helt missanpassad trots faktumet att jag knappt hade råd med vatten. Jaa jag tror faktiskt att jag skulle kunna bo vart som helst, så oddsen är väl ganska stora att jag kommer trivas i Washington DC, hur det än kommer att vara.

Ghana

O.C

Töllsjö

Nytt liv, ny blogg!

Min nya blogg får börja innan jag börjar mitt nya liv i USA. Det här kommer i alla fall bli bloggen som berättar om mitt liv som au pair i Washington DC. Här kommer jag skriva om familjen, jobbet, människorna, livet, jaa om ungefär allt som händer runt omkring mig. Jag hoppas att detta kan bli ett sätt för er där hemma att ha lite koll på vad jag gör i staterna (för er som nu är intresserade av det)

Bild: Central park, NYC