I'm inlove with this feeling!

Jag vet! Jag har inte ens vart hemma i två veckor, men jag och Martina har nu fått LÄGENHET i Norge! Kristiansand here we come! Jag är så glad att jag håller på att spricka. Vi har fått världens mysigaste, nyrenoverade hybeln i två våningar, vi kommer bo precis vid havet och ha det så jäkla bra! Jag har redan börjat röja i mina flytta-hemifrån-saker och hittat massa roligt att ta med mig. Vi kommer förmodligen ta bilen och åka upp den 12e och skriva på kontrakt och lasta av alla grejer. Även fixa d-nummer och allt annat viktigt. Jobb är väl det ända som saknas nu, men både CV och personligt brev är färdigskrivna och redo att skickas in på vart ända ställe i Kristiansand, nu får vi bara hoppas på det bästa :) 

Världens bästa och sötaste rooomie!

S to the W to the E

Ja nu är jag här.. hemma..eller nej inte hemma. Jag är i Sverige, jag är i övergången från ett liv på andra sidan jorden till ett nytt på annat ställe, vilket nu blir Norge. Jag har vart hemma en vecka och det är självklart med blandade känslor. Jag är jätte glad att jag fått träffat alla igen, men jag hatar att komma tillbaka till gamla vanor. Ja för det är faktiskt så att ingenting har förändrats, alla är precis likadana, allt ser precis likadant ut och fungerar på precis likadant sätt som förut. Här har jag vart borta ett halv år och upplevt massor, ändrats nått otroligt mycket, vuxit som person, osv osv... Men nu när jag är hemma är det precis som att ingenting har hänt. Som att tiden i usa bara är en dröm, ja jag har förändrats men gud va svårt det är att komma tillbaka och uppehålla den nya jag och inte hamna i gamla vanor. Jag antar att det bara är jag som måste kämpa och faktiskt inse att jag inte behöver ramla tillbaka. Men enough with the heavy!

Norge som sagt! Jag, Martina och Emelie flyttar förmodligen i slutet av mars till Kristiansand i Norge och jobbar häcken av oss. Jag letar lägenhet för fullt och hoppas på att den perfekta billiga, snygga, fräscha lyan dyker upp snart. Efter Norge är det Santa Barbara som gäller, om det blir i höst eller i Januari är inte säkert än, det beror helt enkelt på hur mycket pengar vi får ihop! Jag är så jäkla pepp att det spritter i kroppen! Jag ska få uppleva USA utan några värdfamiljer och regler. Jag kommer ha mina egna regler, bo med mina kompisar i en lägenhet, leva livet som det ska levas. Jag har nu fattat att au pair grejen inte va någonting för mig, jag tror jag är alldeles för självständig och envis för att kunna bo och leva under en annan familjs regler. Men jag ger verkligen cred till er som klarar det :)

Be my valentine

Amerika är verkligen extrema på alla sätt. Idag är det valentines day och nej det går inte att missa. Vart man än vänder sig så ser man rosa hjärtformade ballonger, gulliga små gosedjur, godis med texten 'be my valentine' på och massa massa mer. Jaa det är inte annat än att man får en bitchslap som singel denna dag. Jag har absolut inget emot att vara singel, snarare tvärtom. Resten av dagarna på året är jag faktiskt ganska glad att jag inte har någon som jag måste bry mig om eller anpassa mig till. Jag trivs att vara ensam, och jag trivs med att kunna resa vart jag vill i världen, när jag vill, hur jag vill och inte behöva tänka på vad någon annan vill! Men just idag, denna egentligen helt vanliga måndag så kan jag inte annat än att känna mig aningen ensam. Inga blommor, inga fina ord, ingen att spendera min lediga tid med... Nej idag är det inte rätt dag att gräva ner sig i sin ensamhet. Jag fick ju faktiskt en gratis kaffe på starbucks idag från den söta asiaten, that's something atleast!

Jag kommer!

Jag är så sjukt exalterad inför min framtid att jag knappt kan sitta still! Ännu ett mål är i form och jag längtar bara till jag står där och kan ge mig själv en klapp på axeln för jag faktiskt klarat att genomföra det. Det är nästan så att jag vill hem nu, så jag kan påbörja min nya väg till framtiden!

Men först har jag några dagar kvar i OC att slå ihjäl, vilket inte är svårt alls! Hade ännu en helknepig kväll igår, men jag skrattade som aldrig förr. Hoppas på att kvällen blir lika bra idag som gårdagen vilket jag faktiskt tippar på!

På tal om ingenting så tror jag detta är bästa låten på länge:
Veronica Maggio – Jag kommer

ja jag vill leva, jag vill dö i norden....NOT!

Torsdagen kom, torsdagen gick... Okej jag är fortfarande kvar i USA och ska stanna tills nästa onsdag. Ingen ny familj och jag är redo att åka hem... på sätt och vis. Bryan + bil drog till LA idag vilket betyder att ingen kan köra mig till flygplatsen, vilket resulterar att jag inte kommer hem innan helgen är slut. Men lika bra är det! Ännu en helg med Olivia i Newport beach, en sista helg med galenskaper innan jag behöver återvända till allvaret och spara pengar!

SWEDEN SEE U NEXT WEEK!

Do it with no hands!

Det är bara några dagar kvar tills jag kommer hem... ja hoppet är faktiskt borta! På torsdag bokar dom biljetten och jag är förmodligen hemma i sverige innan helgen är slut. Det är med blandade känslor jag lämnar det stora landet bakom. Men efter mycket funderande och väldigt mycket pendlande fram och tillbaka har jag bestämt mig att plugga på Santa Barbara City College till hösten. Jag och Martina pratade om det idag och jag vet att det är rätt beslut att ta. Som jag sagt i tidigare inlägg är jag inte klar med USA, men jag kanske helt enkelt är klar med au pair grejen. Det är nog inte min grej ändå! Så hem till Sverige, snabbt iväg till Norge, jobba häcken av mig, sen till höst är det SBCC som gäller :D Kan nog inte bli bättre än så!

Förövrigt är detta helt klart soundtracket till mitt liv i USA:
Waka Flocka Flame – No Hands [feat. Roscoe Dash and Wale] - Explicit Album Version

I'm not done here!

Hur skall jag kunna lämna 25°C och skinande sol och komma hem till 3°C och regn?! Snälla gud, ge mig en familj i CALI! Ja idag känner jag faktiskt att jag inte är klar med USA, det är inte meningen att jag ska sitta i lilla Töllsjö om en vecka och tänka tillbaka på tiden på andra sidan jorden, nej, det är inte dags än. Jag har inte druckit tillräckligt många starbucks kaffe, jag har inte vart på en amerikansk fotbollsmatch, jag har inte käkat tillräckligt många in and out burger och jag har definitivt inte träffat tillräckligt många surferdudes! NEJ NEJ NEJ NEJ, Jag är inte klar i USA!

God, it's time for you to step in now!

so much time in five days

Så mycket tid, så lite att göra. Ja, jag vet, jag bor i Newport beach just nu och jag borde vara gladast i hela världen. Men ska jag vara ärlig är det ganska dött för tillfället. Olivia går i skolan hela dagarna och när hon inte är där pluggar hon, vilket jag absolut inte dömmer henne för, så jäkla mycket pugg som hon har! Jag kan inte annat än att känna mig ivägen, känna mig överflödig på nått sätt.. Jag har ingen bil, jag känner inga människor här.. Det va ganska skönt den första veckan att bara slappa, ta det lugnt och detoxa från allt som hänt de senaste halvåret, men nu får det vara nog. Jag behöver ett beslut, något som tar mig någonstans, Sverige, USA, Norge, Australien?! något! Det är inte annat än att jag längtar till torsdag, då beslutet är taget. Har jag fått en familj eller är jag på väg hem? 5 dagar...

Party in the USA

Ännu en utekväll i Orange County! Ännu en morgon med träningsvärk i benen från allt dansande. Ännu en morgon med huvudvärk från den sista onödiga tequila shoten. Ännu en morgon med 23890 historier om gårdagens galenskaper. I love it!

Samtidigt som gårdagens utgång var väldigt knepig på många sätt, hade jag en jävligt trevlig kväll, med många konstiga människor som förgyllde det hela. Jag vet inte om det är USA som gör festerna mycket roligare här eller om det helt enkelt är min attityd som har ändrats. Jag tror på en blandning av båda.

Jag försöker njuta så mycket som möjligt av det som kanske kan vara de sista dagarna i USA. Jag ringde min program director igår och sa att jag ville ha en deadline på min rematch. Vi bestämde att om jag inte fått en ny familj tills nästa torsdag så kommer dom boka en biljett hem till svealand. Vi får helt enkelt se vad som händer!

Nu ska jag och Olivia dra till playan, ttyl :)

I've got a pocket full of sunshine

Jag har bestämt mig, efter en dag i ett kallt och ensamt rum att det är slut på deppiga tider! Ja jag är i en jobbig situation, ja jag vill ha ett beslut, men det jag vill mest av allt är att skratta och vara glad! SÅ från och med nu så sitter leendet fastklistrat på mina läppar och de sista dagarna (förmodligen) i USA skall spenderas så bra som möjligt!

Lättar mitt hjärta

Jag lever i en bubbla, försöker desperat hitta något att greppa tag på, men händerna hittar inget fäste.. Jag vet inte om jag ska vara glad för att jag inte har någon som styr mitt liv åt mig, eller om jag borde vara rädd för att jag måste ta allt ansvar själv!

Jag bor för tillfället hos Olivia nere i Los Angeles. Familj efter familj ramlar in på mitt konto men bara en har hört av sig. Faktumet att jag redan bytt familj en gång innan får förmodligen familjerna att undra vad det är för fel på mig. Det känns faktiskt som att få ett slag i ansiktet. Här har jag jobbat häcken av mig för att göra situationen så bra som möjligt. Jag bodde ensam med en morfar (som förövrigt inte ens uppfostrat sina egna barn) och två barn i en månad medans föräldrarna låg inne på rehab, jag var själv tvungen att hitta en lokal nanny för att ens få lämna familjen. Mitt dåliga samvete att lämna dom stackars barnen var fruktansvärt svår att svälja. Jag flyttade och startade om helt från början på andra sidan landet, med tron att allt skulle bli sådär perfekt. Jag menar hur stor är chansen att jag kommer från en rehab familj till en ännu värre familj?! Okej San francisco familjen var nödvändigtvis inte sämre, men ändå inte bättre..Det går kanske inte att jämföra heller eftersom situationerna var helt annorlunda. Men i alla fall nu sitter jag här nånstans i mitten av röran och försöker hitta den rätta vägen. Jag skulle inte bli ledsen om vägen ledde till Sverige, men på något sätt känner jag att jag inte är klar här. Jag längtar inte hem, jag vill hem för att i så fall åka vidare ut i världen.

USA har gett mig så mycket och verkligen fått mig att inse vem jag är och verkligen gett mig perspektiv på saker och ting. Jag har aldrig innan känt mig så stark i mig själv som jag gör just nu, aldrig känt att vad som än händer så kommer jag klara mig ut från det. Jag säger inte att min styrka får alla problem att verka lätta som fjädrar, nej, problemen är lika stora nu och förvirringen finns fortfarande kvar. Men vetskapen om att veta att vad som händer så klarar jag det, gör hela situationen lite lättare.

Vad som också gör situationen mycket lättare är allt jag hunnit göra på ett halvår i staterna:

NYC September -10

Marthas' vineyard, MA September -10

Washington DC, Oktober - 10

Newport beach, CA November -10

San Diego, CA November -10

Washington DC, December -10

Cincinnati, OH December/Januari -10/11

San Francisco, CA Januari -11

Manhattan Beach, CA Januari -11