Thanksgiving

Har haft en galet bra thanksgiving weekend med så mycket innehåll! Jag landade i downtown San Diego i torsdags, där ett kärt återseende med Olivia ägde rum. Vi tog bilen och körde mot stället där vi skulle fira...jag hade dock ingen aning om att det vad i ett gated community (där alla rika dudes bor) uppe på ett berg/kulle med utsikt över havet och solnedgången = underbart ställe med andra ord! Underbara människor på toppen av det, vilket endast kunde resultera i en lyckad kväll.

Dagen efter var lyckad, men inte riktigt lika bra som gårdagen eftersom jag fick matförgiftning...?! Japp jag och några andra från festen mådde skit i fredags. Jag är dock väldigt stolt över mig själv att jag stod ut under hela sightsing turen i San Diego under dagen , klapp på axlen. Något jag inte orkade på kvällen var utgång i downtown, vilket var den ursprungliga planen. Det blev att somna tidigt den kvällen.

Lördagen spenderades med shopping på disneyland for woman.. skiiit billigt! (t.o.m billigare än ullared) och lite bättre grejer! Det blev mestadels smycken och smink för min del, den mexikanska klädstilen klarar jag mig utan (no offence) På eftermiddagen åkte jag och Olivia upp till Orange county, där det vankades utgång på hög nivå. Margarita, lösögonfransar, korta klänningar, high heals, ännu mer margarita och vi var redo för Costa Mesas bästa uteställe. Och jaa, stället höll verkligen sitt ryckte! Vi dansade som aldrig förr, flörtade järnet och glömde alla bekymmer. Vi var helt klart center of attention den kvällen. Självförtroende boost, check!

Söndag: Kramp i ben och rumpa, ont i huvudet, trött som fan, men shopping stod på to do listan och det var det vi gjorde. Jag hittade min efterlängtade jacka, så nu slipper jag frysa här uppe i norr. Mat på whole food och mys i soffan innan det var dags för mig att dra mig till flygplatsen ännu en gång och flyga hem till San Francisco.

I had the best weekend ever!

 

Arts and crafts

Sydney var ledig från skolan idag och vi hade gjort en deal för att jag skulle slippa ställa klockan på morgonen. När hon vaknat skulle hon komma in och väcka mig. Klockan 07:30 öppnades dörren försiktigt in till mitt rum och syd kröp ner under täcker bredvid mig, vi låg och myste ett tag sedan var det dags för pannkaksfrukost! Bra start på dagen med världens bästa värdbarn. Senare drog vi till världens största arts and crafts affär där jag och syd shoppade loss på jul klistermärken till våra julkort som vi ska göra. Jag köpte även en scrapbook som jag ska göra om mitt år här i USA. Efter det blev det mys på starbucks med pepparmint hot chochlate. Nu har hon och min värdmamma åkt till Senoma där dom skall spendera thanksgiving. Min värdpappa är fortfarande hemma och skall åka i morgon, jag hoppas på att han kan köra mig till flygplatsen innan han drar iväg!

Väskan är packad ännu en gång och jag känner att jag verkligen börjar bli expert på det där med packning, så mycket som jag flyger och far! Jag är jätte excited inför morgondagen och den stora mexikanska thanksgiving festen jag och olivia skall på :) San Diego here I come!

strålande jul

Kvällen spenderas i min queensize bed med Peter Jöbacks julskiva i bakgrunden och tända ljus.. Julkänslan måste ju helt klart vara den bästa någonsin. Trots att det är 17 grader varm här och absolut ingen syn av snö (och bara november) börjar julkänslorna komma på riktigt. Den första december börjar hanukkah (min värdmamma och mitt värdbarn är judiska) Ska jag vara ärlig fattar jag inte riktigt vad det innebär, mer än att man får en present om dagen i åtta dagar, inte så pjåkigt. Jag har hittat en luthersk kyrka bara några kvarter från mitt hus som jag skall åka och utforska någon dag när jag har tid..hoppas på att dom har fetaste gospelkören som jag kan joina. Jag vet i alla fall att dom har svenska lektioner en gång i veckan i kyrkan, hur komiskt är inte det.. att den ända luthersk kyrkan nära mig, har svenska lektioner! Det var nog meningen att jag skulle till den kyrkan :)

pay for my coffee

Sydney är på balett och jag spenderar min tid, som alltid, på starbucks, men denna gång har jag faktiskt förflyttat mig från mitt gamla vanliga ställe och utforskar nu resten av alla starbucks i närheten. Ni där hemma måste ju tro att jag är helt dum i huvudet som skriver om starbucks i var och varannat inlägg, men ärligt, hade ni bott här så skulle ni fattat att det är något man inte kan leva utan!

Gårdagens au pair möte gick bättre än förväntat, träffade en svensk tjej och några australiensare som var väldigt trevliga :) Jag tror att jag håller på att bli sjuk dock... asså jag sover hela tiden, idag somnade jag tolv sov till 2 för som tur var hade jag ställt klockan, jag tror ärligt att jag hade försovit mig för att hämta Syd i skolan annars.... hade inte varit bra.. tur att jag har mina smarta stunder!

nu när jag sitter här, kan jag inte fatta att jag faktiskt får betalt för att dricka kaffe och facebooka, life's kinda good! 

 

meeting

Söndag, mörker, death cab... Tankar.... Drar på au pair möte snart och kommer förhoppningsvis träffa min framtida bästis (doubt that though)

Cavalia

Min värdmamma hade biljetter till en horseshow i San Francisco igår, som jag, hon och Syd gick på tillsammans med massa andra kompisar till min värdmamma. Jag hade absolut inga förväntningar alls och trodde faktiskt att det skulle bli ganska lamt, men icke! Showen var helt fantastisk och min kärlek för hästar återuppstod. Efter showen och när gårdagen storm var som värst, skulle vi ut och käka.. Från gårdagens inlägg vet ni ju att jag inte haft tid att köpa en jacka, så självklart skall det vara sviinkallt och regna som aldrig förr just igår... Men jag klarade mig fint och vi hade en trevlig middag tillsammans. Lyckad lördag med andra ord :)

slumberparty

Dagen igår var helt okej, förutom att jag var tvungen att stanna hemma under min lediga tid för att se till så att hantverkarna som fixar duschen inte skulle råna huset...? Jag som hade planerat att åka och köpa en tjockjacka som faktiskt börjar bli nödvändigt här i Burlingame nu. Men jag har nästa vecka på mig att fixa det.. hoppas jag. Något annat jag måste köpa är sandaler... hahah tjockjacka och sandaler? Jag har absolut inga skor för San Diego! absolut inga alls! förhoppningsvis kan jag finna någonting på rea :) Annars är det shorts och stövlar som gäller!

Efter att jag hämtat Syd från skolan igår åkte vi till Trader Joe's och handlade ingridienser för vår tacokväll. Mina värdföräldrar hade datenight så jag och syd hade hela kvällen för oss själva :) Efter Traders blev det Target för att köpa film, det blev Ice age Dawn of the dinasoure (eftersom jag imiterar Sid på svenska hela tiden inför Syd blev hon vädligt sugen på att se den) Kvällen slutade med pyjamasparty i soffan med popcorn och choclatechips, hur mysigt som helst. Jag har verkligen värdens bästa värdbarn!

Nu spenderas ännu en förmiddag på starbucks med kaffe och pumpkin scone. Jag har införskaffat mig en starbucksbok där jag antecknar allt klyftig jag kommer på här, kommer bli otroligt roligt att läsa när jag sitter där i sverige efter nått år här i usa och läsa alla tankar jag haft.

jag saknar mina vinterpromenader med vovven

Så konstig, så underbar

SAN DIEGO!

Men guud jag glömde ju helt av att berätta om att jag skall fira Thanksgiving i San Diego!!!! Min värdfamilj skall åka iväg och träffa kompisar vilket jag inte riktigt kände för, och eftersom dom sagt att den helgen är en bra helg att ta ledigt på så tänkte jag: varför inte hänga med olivia till hennes farbror som skall ha en stor mexikansk thanksgiving fest i san diego!?! Så nu är ännu en flygbiljett bokad och jag åker om mindre än en vecka!! sååååååååååååå excited!

cant live without it??

Det sista jag behöver nu är drama.. men jag antar att det är meningen att jag inte ska leva utan det...man börjar ju undra i alla fall.  I går var en helt underbar dag, allt var perfekt! Jag och Syd hade skitroligt ihop och hela min värdfamilj och jag satt och åt en jätte trevlig middag och pratade om allt och ingenting. Jag älskar att när jag precis sagt till mig själv att jag skulle sluta tänka på det jobbiga med att bo med en annan familj, så blir allt bra. Efter middag la jag mig i sängen med datorn i högsta hugg, jag hade verkligen inte ork att göra någonting eftersom jag ställt klockan på 5:30 varje morgon, men jag var glad trots tröttheten. Jag skypade med vänner, sen kom dramat och klumpen i magen, förvirring och antalgligen missförstånd, gråt och ilska och ännu mer förvirring. Hur kan det ha blivit att jag är mer van att ha klumpen i magen än ett leende på läpparna nu för tiden. Ärligt, snart skiter jag i allt och alla bara för att få le för en hel dag.

Som jag sagt så många gånger förut. Jag längtar till den dagen då jag varje dag kan skriva positivt här på bloggen. Den dagen då allt är sådär perfekt!

ship och hej

Earlybird

Idag när jag vaknade klockan 7 tänkte jag: åh vad skönt jag fick sova lite längre plus att Syd går i skolan till 3 idag, vilket ger mig lite mer tid att fixa allt som skall fixas idag.. Men...så säger mamman idag att syd slutar 1 varje dag denna veckan, vilket ger mig 2,5 timmar att göra allt.. Okej fine tänkte jag, jag ska inte klaga för jag har ett väldigt lätt jobb (jag är bara sån som vill veta sådant i förhand så jag kan förbereda mig mentalt) Vi kom till skolan idag dock och inga barn var på skolgården..?!?! både jag och syd kolla på varandra helt oförstående.. Jo men då börjar barnen tidigt hela veckan också (och varför vet inte mina värdföräldrar om detta, eller har dom bara glömt att säga det till mig!?) Ni som känner mig väl, vet att jag hatar att inte ha koll på vad som händer och jag hatar att vara sen!

Jaja gjort är gjort, nu vet jag i alla fall att hon börjar tidigt i morgon! Nu måste jag börja ta tag i alla tusen ärenden jag har att göra idag, först ut är att handla mat! 

Independent!

Tisdagsterapi på starbucks! Det finns verkligen inget bättre sätt att spendera sin tid än på Starbucks, speciellt när man är ensam. Det här är det ända stället jag verkligen kan få ro att tänka, filosofera och ta beslut. Som jag sagt så många gånger förut: Jag älskar Starbucks! Min räddning.

Dagens terapitema är : hur jag ska få mitt liv att bli bättre här i San Francisco. Jag måste börja blicka framåt, jag måste släppa allting som hänt, jag måste släppa allting jag saknar och börja om. Ska jag vara ärlig så trodde jag att allt skulle falla på plats när jag kom hit och visst det gjorde det på många plan. Jag trodde dock inte att så mycket fortfarande skulle kännas jobbigt. Jag trodde aldrig jag skulle sakna mina och Martinas stunder i DC så mycket som jag gör. Jag förstår nu hur mycket vänner betyder och hur galen man blir utan dem, vilka konstiga situationer man sätter sig i för några sekunders vänskap som ändå inte betyder någonting.. Jag tappar mig själv, vilket jag aldrig i hela mitt liv gjort innan. Jag är ett kontrollfreak och min brist på kontroll för tillfället gör min fullständigt galen..

Såå nu har jag bestämt att ta tag i allt, hitta mig själv, hitta vänner, sluta tänka på DC, njuta av min tillvaro, suga in att jag faktiskt bor i San Francisco och börja leva mitt liv på riktigt!

I'm a strong independent women! 

på det fjärde ska det ske

Jag har fått klagomål på min otroligt dåliga uppdatering så jag har nu inget val än att skärpa mig. Jag har som ni säkert vet spenderat min weekend i Orange County hos min Olivia! Vi har verkligen haft det hur roligt som helst, med fester, galna människor, in and out burgers och mycket mer! Det var verkligen skönt att komma iväg från allt och bara slippa tänka. Desto värre blir det när man kommer hem igen, till ett hem där man inte känner sig riktigt hemma än, till ett ställe där man inte känner en människa och på toppen av detta så finns alla amerikaner som inte går att lita på. Ärligt talat så började allting som ett skämt; "haha I don't trust americans", men ju fler amerikaner jag träffar och försöker lära känna, fattar jag att hela grejen faktiskt är ganska sann. Jag vill inte bli den personen som inte litar på folk, men när människor om och om lovar saker dom inte håller, blir situationen ganska svår..

Okej, enough with the heavy! Här kommer lite bilder från helgen :)

torka

fortfarande i bloggtorka..  men wtf jag är ju faktiskt i Orange county och har the time of my life

over and out!

good day

Idag har vart en väldigt bra dag :)

Joe's

Min värdfamilj är verkligen såå himla bra! Vi åt middag idag och bara deras sätt att behandla varandra är så underbart. Jag känner att ju mer jag lär känna dom ju bättre känns det! Jag tror att så fort jag känner mig riktigt hemma här så kommer allt annat falla på plats också och jag kommer blir glad och positiv igen. Idag var jag och min värdmamma och handlade på Trader joe's. Gud vad jag älskar den livsmedelsaffären! Dom spelar 50 tals musik och har så sjukt cool inredning och design, man blir nästan glad av att bara vistas i lokalen :)

Frustration

Ännu några dagars svacka i skrivandet... Det är helg, men känns som vardag. Jag har inte gjort någonting vilket får mig att bli aningen deppig. Jag är så arg på mig själv för att jag inte har min energi, jag har liksom inte lust att göra någonting. Jag vaknar upp varje morgon med den där jävulska klumpen i magen och jag vet inte ens varför den är där.. När skall deppigheten gå över, när är det dags att börja se positivt på allt?! Jag hatar att känna såhär. Jag har fått precis som jag ville, jag bor i San Francisco som är den ända staden jag verkligen ville bo i, jag tar hand om en tjej på 7 år, jag är med en familj som behandlar mig jätte bra... men ändå har jag den här jävla klumpen.. Frustration...Kan någon hjälpa mig att förstå vad det är jag går igenom, varför känner jag så mycket känslor som jag hemma bara kunde stänga av?!

Jag längtar till den dagen ni där hemma kan läsa om när jag skriver hur roligt jag har och hur bra jag mår, tro mig, det är verkligen det jag vill skriva om. Jag hatar att skriva negativt. Det konstigaste av allt är nog att jag inte har någon hemlängtan, känslorna jag har handlar inte alls om det.. visst saknar jag mycket, men jag vill absolut inte hem! Gaaaaaahhh! Jag hatar att känna allt jag känner!

Dock har jag framtidsplaner som får mig att glömma mina bekymmer för en stund. På Torsdag åker jag till Newport Beach till Olivia. Jag längtar såå och jag vet att vi kommer ha en gryym weekend tillsammans med massa party och roliga människor! Förhoppningsvis är det den resan jag behöver för att min energi skall komma tillbaka!

Tina and Olivia 

God help us!

Martina har bara några dagar kvar i sin rematch.. ingen familj har dykt upp.. jag börjar gråta av bara tanken av att hon kanske behöver åka hem till Sverige. Vad ska jag göra utan henne här?! Jag fattar inte att jag kan känna så mycket, att jag kan bli så himla upprörd av detta, men ärligt.. om Martina åker hem kommer jag känna mig så ensam. Martina är ju den ända som faktiskt förstår vad jag gått igenom här. Gaaaah jag blir galen! Jag vet att jag har både Amanda och Olivia här som är några av mina bästa vänner.. men ändå. Martina du får inte åka hem!!

motivation

Hittade ett stort shopping center 20 min från mig = Lycka! Hittade riktiga träningskläder = motivation! Körde genom San Mateo i rush hour igår = stolthet! 

 

Lycka, motivation och stolthet är dagen ord!

Idag är Syd hemma från skolan, för hon är jätte förkyld och har ett jätte svullet öga. Just nu ligger hon och läser vilket hon älskar.. jag tror verkligen inte det är några problem att underhålla den här tjejen! 

Nu ska jag plugga lite körkorts teori! 

Marty!

Dagarna rullar på, även om jag är väldigt lycklig för att vara här, känner jag mig väldigt ensam! Jag är inte en person som behöver tjugotusen vänner runt mig men jag känner ändå att jag vill ha någon. Någon att dricka kaffe och snacka skit med, någon att berätta allt för, någon att shoppa med, bara någon att spendera min lediga tid med.. Saknaden av Martina är enorm just nu.. självklart alla mina vänner där hemma också, men att ha en kompis som går igenom samma saker som en själv och som liksom förstår precis vad allting innebär är annorlunda.. Martina och jag är liksom på samma nivå, vi vill samma saker, vi befinner oss i samma situation, vi tänker likadant, vi är helt enkelt ment to be! 

I'm crossing all my fingers for you sweetie! You'll come to San Francisco, I can feel it! 

Trip

Körningen har gått hur bra som helst och jag är inte alls nervös längre! Jag har nu ändrat mitt flyg som jag hade bokat från DC- LA så att jag åker från SFO - LA den 11 - 15e november! Så om åtta dagar åker jag till Olivia i Newport beach! Min värdfamilj åker till New York den helgen så jag passar på att resa jag också, awesome! 

Det är konstigt hur allt bara löser sig nu, jag blir gladare och gladare för varje dag som går! Kalifornien vädret är väl inget att klaga på heller, 26 grader och skinande sol! På med shortsen :D 

I'm getting the hang of it!

Nervositeten börjar släppa och jag börjar känna mig ganska så säker på vad det är jag ska göra och vad mina uppgifter är. Jag tror att detta jobbet kan vara det lättaste jag någonsin kommer att ha! I går åkte jag och min värdpappa runt i Burlingame och San Mateo för att jag skulle lära mig gatorna, vilket faktiskt är förvånansvärt lätt här. Om någon timma skall jag köra audin för första gången tillsammans med mormorn, ska jag vara ärlig tror jag det kommer gå hur lätt som helst.. Jag menar jag klarade av att köra i DC där vägarna är 20ggr större och mer trafikerade än vad dom är här! 

Nu måste jag sätta mig och försöka lära mig hur min nya blackberry fungerar... komplicerat! Skall även plugga lite teori till mitt körkort som jag snart skall ta! Hur coolt kommer det inte vara att ha ett California drivers licence!? 

Jag känner att oron börjar släppa nu och att jag kan börja slappna av. Nu fattas bara Martina, sen är allt komplett! 

San Francisco

Jag landade efter ett antal timmar i luften på San Francisco international airport och guud vad nervös jag var! Så mycket känslor som jag känt under hela resan och nu kom nervositeten också. Jag hämtade min väska och gick ut för att möta familjen som så fint väntade på mig när jag kom ut. Syd hade gjort en jätte fin skyllt där det stod: Välkommen Tina (på svenska), alla var jätte trevliga och bemötte mig så bra! Vi satte oss i bilen och åkte typ 10 min, sen var vi framme vid huset! Vi käkade indisk mat och diskuterade San Francisco Giants som nu är i final i baseball world series. Jag fattar typ ingenting av baseball men jag lovar att jag kommer bli ett stor giant fan efter några dagar i denna familjen!

Allt kändes verkligen såå bra från allra första stund. Jag har verkligen hamnat rätt och jag vet att mitt år i denna familjen kommer bli så himla bra! Vi har redan hunnit med brunch med släktingar, middag med mormorn och trick or treat party hos grannarna. Jag känner mig så lycklig som är inkluderad i allt som dom gör, det känns verkligen så rätt!

Idag var första jobb dagen. Jag var så nervös igår och kunde knappt sova. Jag har ingen aning om hur någonting går till och jag trodde verkligen att jag skulle göra bort mig totalt. Men jag glömde helt av att syd nästan är 8 år och kan ta hand om sig själv, göra sin egen frukost, ordna sin egen lunchbox etc. Jag behöver inte veta allt från början för hon visar mig precis hur allt går till. I och för sig är mormorn här och hjälper mig också och självklart föräldrarna. Jag vet att jag kommer lära mig allt det här inom kort. Det som jag är orolig över just nu är körningen, jag är så nervös att jag ska göra någonting fel som får den att tvivla på min kapacitet att köra Syd. Jag kommer köra en audi A4 (automat) så jag måste verkligen hålla i mitt vänster ben och avänja mig vid att trycka ner kopplingen! Jag tror att så fort jag sätter mig i bilen och kör kommer det gå hur bra som helst, men nervös det är jag som aldrig förr!

På flygplanet 30/10

Jag måste säga att resan från att lämna DC och landa i SF var en av de värsta jag någonsin gått igenom. Jag pratade om den där au pair bubblan i tidigare inlägg, precis när jag lämnat mina väskor, sagt hejdå till Martina och kommit till gaten, spricker min bubbla. Jag insåg helt plötsligt vad jag gått igenom, jag insåg hur sjukt roligt jag och Martina har haft det med alla människor vi träffat och hur sjukt mycket jag kommer sakna dom stunderna. Jag insåg hur ensam jag blev på bara några sekunder, jag insåg att jag faktiskt är skit rädd för att hamna i samma familje situation igen och att dessa två månader faktiskt har tagit mer på mig än vad jag trott. Jag insåg att jag har försökt blunda för allt bra och dåligt för att slippa smärtan...

Hur mycket jag försökte kunde jag inte hålla tårarna tillbaka när jag satt där vid gaten med 20 000 människor omkring mig. Jag är så sjukt överväldigad av allt som hänt och fortfarande händer runt om kring mig i det liv jag lever just nu. Jag vet att jag sa innan  jag åkte att jag älskar utmaningar för dom gör en till en starkare människa... men nu får det vara nog! Jag känner mig inte tillräckligt stark för att klara ännu en stor utmaning och jag hoppas så att jag slipper massa onödigt krångel i min nya familj.

Martina vad ska jag göra utan dig? Tack för att du räddat mitt liv i två månader och fått mig att för några timmar, glömma mitt helvete! Jag hoppas mer än allt annat att du får en familj i San Francisco och att vi kan fortsätta våra galenskaper och sjuka äventyr, vi har så sjukt mycket kvar att göra tillsammans! 
Your're the best, Love you SON! 

Martina goes poledanceing at Marios' 

three americans and a dalmatian...?

beeeeeeeeer! 

To be honest... I'm gonna miss DC! 

bara massa inlägg

Förlåt för dålig uppdatering men det har vart ont om tid för internet. Jag kommer i alla fall skriva några inlägg nu från senaste dagarna. bla. inlägg från flygplatsen och liknande. Läs och njut... eller nått.