Carpe diem

Ni vet det här med att tänka alldeles för mycket.. Jag har länge känt att ju mer jag tänker desto smartare blir jag. Nu i efterhand kan jag erkänna att det faktiskt inte riktigt stämmer. Jag har märkt att mitt tänkande har gjort mig väldigt.. hmm jag hittar inte riktigt rätt ord... innåt? eller dyster, eller helt enkelt ofokuserad i nuet. Jag har kommit på att tiden i Norge, som för mig bara handlar om att spara pengar, är ett ställe där tankarna far och flyger otroligt mycket, speciellt om framtiden. Eftersom livet här inte innebär så mycket mer än att jobba, äta, sova, är framtiden den där platsen där allt är glatt och bra och där det händer 20 0000000 saker om dagen och där jag är gladare än gladast. Men för att dra det hela tillbaka till verkligheten har jag ju faktiskt ingen aning om det kommer vara just så, och skall jag vara riktigt ärlig så tror jag ändå inte att jag kommer nöja mig när jag väl är där, utan då fokusera på framtiden efter den osv osv.. Ta dagen som den kommer Det låter så mycket lättare än vad det är, men jag ska verkligen, verkligen försöka. Jag klarar mig med att ha ett liv som kanske verkar ganska dött, bara för att kunna leva mina drömmar senare, och visst blir det kanske inte de drömmarna jag har idag som faktiskt kommer bli verkliga, men drömmar tar aldrig slut och vad som än händer efter Norge så kan jag garantera att det var värt mödan!