Att som tjugoett-åring veta vad man vill göra med sitt liv är inte så lätt som det verkar. Tankarna har gått åt många olika håll, allt från att läsa till lärare till att starta upp mitt egna café utan att egentligen ha några erfarenheter alls, till att vilja bli sångerska och jobba för FN, men aldrig har någonting känts så rätt som när jag bestämde mig för att åka som volontär till Ghana i Afrika. Folk frågar mig ofta varför jag betalade pengar för att åka och jobba. Jag vet faktiskt inte om jag har ett logiskt svar på den frågan. För det första så tror jag inte att jag ser volontärarbete som ett jobb över huvud taget utan mer som en erfarenhet. Alla har väl någon gång i sitt liv gjort en god gärning och känts sig lite bättre till mods efteråt och just den känslan är oslagbar för mig. Det handlar inte om att bli hyllad eller hjälteförklarad, det handlar om att göra någonting för någon annan utan att behöva få någonting tillbaka mer än sin egen tillfredsställelse. Att finna en plats där man faktiskt kan göra skillnad och samtidigt få en erfarenhet för livet, växa som person och finna ut vad det faktiskt handlar om att vara människa.
Mitt liv har aldrig handlat om att ha den finaste bilen, det bästa jobbet eller största huset i kvarteret. Mitt liv har länge handlat om att lista ut vem jag är, vad min mening är och vad jag skall göra för att bli en bra och uppskattad människa. Låt oss inte undgå faktumet att samhället självklart får mig att drömma om det materiella himmelriket, men jag tror att ju mer man kämpar och tar sig ut i världen, desto mer insikt får man att pengar och materiella ting faktiskt verkar ge motsatt effekt än vad de påstås ge. Det går faktiskt inte att köpa lycka, på riktigt. Jag försöker skriva utan att det skall låta så kliché. Jag vill inte att det skall låta som att jag kopierat någon annans åsikter och gjort de till mina egna. Jag talar från hjärtat och jag hoppas på att människor lyssnar och förstår. Det som jag egentligen vill ha sagt är väl att jag än en gång har bestämt mig för att ta mig ut i världen och hjälpa de människor jag kan. Dels för att komma närmare mig själv men också för att lära känna nya människor, en ny kultur och framför allt få en bredare syn och förståelse för världen. Jag har förstått att magkänslan alltid har rätt. Allt är så självklart nu, USA var inte det som var rätt för mig, Norge är inte där jag ska leva och hemma kommer alltid vara där min familj är. Magkänslan har aldrig varit tydligare än nu, jag liksom känner i hela kroppen att detta är det jag skall göra. Sen om folk tror att jag gör det jag gör för att försöka vara bättre än någon annan, då får dom tro det. Jag dömer inte de folk som lever i lyx och trivs i det, men det är helt enkelt inte så jag vill leva mitt liv.
Jag har hittat en resa där jag kan kombinera mitt volontärliv i tre olika länder på tre månader - Guatemala, Honduras och Nicaragua. Nu jobbar jag hårdare än någonsin för att få pengar tills nästa år!
Och BTW, Kolla på trailen i nedanstående inlägg. Filmen heter The human experience och är bland de bästa filmer jag sett!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar