Sweet grammi!

Idag fick jag ett samtal från en hostmom här i washington DC, vi pratade en bra stund. Det fanns egentligen ingenting att klaga på, men det kändes inte rätt från första början och är det något jag skall göra nu är att lyssna på min magkänsla! Jag har mailat massor med lccer och har en familj i San Francisco som just nu håller på att gå igenom min ansökan och jag hoppas såå att dom ska höra av sig så jag kan se om det är en bra match. Jag vet att det viktigaste är att hitta en bra familj som jag kommer trivas i, men kommer jag till SF i kombination med det så skulle jag bli så otroligt lycklig! Jag hade dansat på bordet, studsat på moln, jaa helt enkelt vart så sjuuukt glad. Jag lämnar min matchningsprocess upp till gud och vet att den familjen jag kommer välja är rätt, eller om det skulle vara så att det inte dyker upp nån familj eller att det blir dåligt igen, då var detta helt enkelt inte min väg i livet.

Idag var farmorn till barnen här och hon skall vara här varje dag tills min värdpappa kommer hem (min värdmamma klarar sig tydligen inte ensam?) Farmorn tycker i alla fall om mig jätte mycket och började gråta när hon fick reda på att jag skulle här ifrån.. haha hon är söt! Synd att hennes son inte är lika bra som henne, för då hade jag lätt stannat här. Alltid kul att få uppskattning dock :)