I'm not just anyone

Jag vet att jag varit sämst på att uppdatera, det handlar inte om att jag inte haft tid, jag har haft all tid i världen.. Jag hatar att behöva skriva negativt om min resa här i USA, jag önskar så att allt var så bra som jag hade förväntat mig att det skulle vara och jag önskar jag kunde få alla er där hemma att le när jag skriver att jag är lyckligast i hela världen. Jag är inte lyckligast i hela världen och jag har det inte bra alls. Alla problem som uppstått från första dagen med familjen är fortfarande kvar, trots att jag har pratat med dom två gånger om det. Som ni kanske har förstått så har det låtit så himla bra efter att vi pratat och jag har hela tiden haft hoppet på att det skall bli just så bra som det låter... det blir det inte. Jag har vart i denna familjen i över tre veckor nu och jag vantrivs, jag kommer inte ihåg senast jag gråtit så mycket som jag gjort det senaste dagarna. Jag går med ångest och största klumpen i magen ni kan tänka er, jag är trött, har ingen matlust, vill bara ligga i sängen hela dagarna, jag känner min deprimerad vilket jag verkligen inte kom hit för att bli! Jag har mailat massor med min LCC som verkligen missuppfattar allt jag säger och ger inget stöd över huvud taget (vilket hennes jobb går ut på) Jag skrev till henne att jag vill byta familj och hon skriver att mina anledningar inte räcker, fuck that! (ursäkta språket men jag är arg) Är det inte tillräckligt med anledning att jag mår som jag mår?! Hade familjen sagt att dom ville byta au pair skulle det gå på två dagar.. men bara för att jag är au pair, endast 20 år så blir jag automatisk någon som inte är värd att lyssna på. Dom sätter mig i au pair facket utan att ens veta vem jag är.

Jag mailade min program director som är chef över min lcc, jag skrev att jag inte får det stödet jag vill ha och att jag är väldigt besviken på cultural care! Hon svarade att jag alltid har en chans att byta familj om jag mår dåligt, vilket kändes jätte skönt att få höra. Men trots detta händer ingenting just nu, eller jo allt händer eller jag vet inte.. allt är upp och ner, jag är mer förrvirrad än vad jag någonsin tidigare varit! I går kom jag upp och skulle försöka få i mig frukost, då är min värdpappas bror och syster här. Hans bror tog iväg mig för att prata... Han sa att han och hans syster är här för att dom är oroliga för sin bror, han sa att dom läst brevet som jag hade skrivit till mina värdföräldrar och att han förstod att jag känner som jag känner.. Vad fan är det som pågår!?! Vad är det för fel på min värdpappa?!?! Jag fattar fortfarande ingenting, brodern är fortfarande kvar här och ingen har pratat med mig om vad det är som pågår... jag vill bara här ifrån och det är ingen som hjälper mig!!

Jag går runt och mår skit och jag är så ledsen på hela situationen. Jag trodde verkligen att det skulle bli bra och jag hoppades så på att jag skulle bli lycklig här. Jag måste tillägga att jag inte längtar hem, verkligen inte, snarare tvärtom! Jag vill inte åka hem, jag får ångest bara jag tänker på det! Det ända jag vill är att komma till en ny familj och ge detta ett nytt försök...

Jag måste bara tacka alla er som stödjer mig i detta, genom skype, mail, facebook osv. Ni vet vilka ni är och utan er hade jag aldrig klarat mig igenom detta! Tack!