Back to normal!

Detta är första kvällen på länge som jag är hemma tidigt. Martina hämtar upp mig varje kväll efter jobbet, det är så sjukt skönt att komma bort från huset, så man försöker vara borta så länge som möjligt. Men idag är det faktiskt ganska skönt att vara hemma. Bon Iver spelas och tankarna flyger. Jag tror jag försvunnit från mig själv lite de senaste dagarna, jag har slutat tänka på nått sätt. Det har varit underbart, men jag vet också att jag inte kan sluta tänka helt, så en kväll här och där är skönt att ägna tankarna åt.

Det är fortfarande kaos i huset och jag tror ingen kan förstå hur det är att bo här utan att uppleva det själv. Det är en så sjuk situation och jag trodde aldrig i mitt liv att jag skulle uppleva något sånt här. Jag vet att jag kommer se tillbaka på denna tiden och se hur mycket jag växte och mognade som människa på knappt två månader. Jag vet inte om jag skulle vilja ta tillbaka dessa två månader, trots all skit som hänt, trots hur dåligt jag mått. Styrka är ett av orden jag skulle vilja beskriva mig själv med i framtiden och jag vet att styrka kommer från kampen. Jag tänker kämpa tills jag ärligt kan beskriva mig själv som en stark människa. Jag kommer aldrig ge upp!

Om några dagar flyttar jag till andra sidan landet, men jag har fortfarande inte fått min flygbiljett, så har ingen aning vilken dag det blir. Jag kan faktiskt inte fatta att jag ska lämna det här stället nu, jag kan inte fatta att jag ska flytta in hos en ny familj och starta om från början. Hur mycket jag än vill här i från, kan jag inte undgå faktumet att jag kommer behöva göra om allting när jag flyttar. Jag kommer behöva gå igenom osäkerheten med familjen i början, jag behöver lära mig nya rutiner, jag behöver lära känna ett nytt ställe, hitta nya kompisar som man trivs med.. Jag vet att alla säger att den första månaden är jobbigast.. jag kommer göra om min första månad, men å andra sidan är väl oddsen ganska små att jag skulle kunna få det värre än vad jag har det här. Jag kommer nog inte sakna DC, det är nog ingen stad för mig, men jag kommer sakna Martina och alla konstiga människor vi träffat. Vi har haft sjukt kul tillsammans och jag hoppas så att hon också kommer till San Francisco!

Tina and Martina