.: Finaly here!

Jag vet att jag varit otroligt dålig på att uppdatera det senaste, men jag har anledning till detta, 1. jag fick inte internet att fungera på min dator 2. 20 000 tyskar slogs om datorerna tillsammans med mig 3. vi hade skola från 8 - 8 på dagarna = totaly dead!

Men nu har dagen kommit! Jag har nu rest med buss från Oakdale, NY till Washington, DC, till mitt blivande hem. Längsta bussturen i världshistorien, nervositeten var inte nådig och klumpen i magen var enorm. Efter många om och men stannade bussen på sista stoppet. Blicken svepte över parkeringen och letade efter den silvriga bilen och efter en stund dök den upp. Tina, såg jag på en stor skyllt. Min hostpappa kom och hämtade mig eftersom min hostmom och barnen var hemma och ordnade det sista för min ankomst. Efter en kvart var vi framme vid huset. Guud va fint det är här. Huset är i sten, utanför rinner floden, inredningen är jätte mysig och mitt rum är jätte fint. Barnen är hur mysiga som helst och min 3,5 åring ville inte släppa mig ur sikte på hela kvällen (vilket aldrig har hänt med främlingar innan enligt pappan) ett bra tecken hoppas jag.

Hela situationen är ganska konstig om jag skall vara ärlig. Att komma in i en annans hem och packa upp sina grejer, ta för sig i köket och försöka känna sig som hemma. Det är absolut inte dåligt, bara annorlunda. Jag längtar till den dagen då allt inte är nytt längre.