Feelings makes me cry.

Klockan är sent, tankarna flyger, ensamheten kommer i kapp.. Jag är så trött på att vara ensam. Första veckan i DC var självfallet till för att hänga med familjen och komma in i jobbet och något annat ville jag inte heller. Men nu när jag känner att familjen eller snarare sagt mina host parents gärna vill vara ensamma och inte ha mig runt omkring hela tiden, blir det jätte jobbigt. Jag befinner mig på en Ö där jag inte känner en människa, alla är snorrika snobbar eller pensionärer. Jag känner mig helt missanpassad då jag inte går runt med henri lloyd jacka och hunter stövlar och äger en fet segelbåt.

Jag har aldrig varit speciellt rastlös eller behövt många människor omkring mig, men detta är verkligen något som förändrats de senaste dagarna. Det finns ungefär två någorlunda bra shopping butiker här som jag gått igenom två gånger från topp till tå men ändå inte hittat någonting, det finns caféer och resturanger men hur deprimerande är det inte att varje dag sätta sig själv på ett café?! Jag har suttit vid stranden, läst min bok, lyssnat på min musik och nu är jag trött på allt! Jag vill mer än allt annat, åka tillbaka till DC komma in i samhället där, träffa kompisar, shoppa, spendera tid utanför familjen och bara komma in i rutin.

Jag vet att många av er måste tänka att jag är lyckligt lottad som befinner mig på en sommarö och borde ta till vara på det. Visst! Men ställ er i mina skor - Jag kom till USA för två veckor sen med så mycket förväntan och så mycket längtan. Första fem dagarna spenderades på au pair skola utanför NYC där man bara längtade till att man skulle få komma till sin värdfamilj. Hos värdfamiljen var det inte alls som jag hade tänkt mig och blev därför ganska jobbigt med mycket känslor. Jag fick ställa om allt jag hade trott från början och leta upp det positiva i det nya. När jag väl började få grepp på allt skall vi åka där ifrån och komma till ett nytt ställe med nya rutiner. När jag inte ens har koll på hur saker och ting funkar i DC skall jag förstå hur saker och ting fungerar på semester. När jag inte ens känner mig hemma i den staden jag ska bo och leva i ett år, skall jag åka bort i två veckor och göra mig hemmastadd någon annan stans. Jag känner mig lost helt enkelt med tusen olika känslor inombords och ingen att dela dem med...