Okej, kommunikation är verkligen det ända rätta! Så mycket som jag har tänkt på detta och så dåligt som jag mått. Nu är allting bra igen och jag känner verkligen att detta kommer bli jätte bra så fort vi är tillbaka i DC och så fort jag kommit in i allting. Familjen är minst lika osäker som jag är, dom har hört från min LCC att det är jätte viktigt att låta mig vara i fred och att varje gång vi gör någonting tillsammans så går det på mina jobb timmar, vilket jag inte alls håller med om. Dom har alltså "stött iväg" mig för att cultural care säger att dom ska göra det, inte för att dom inte vill ha mig omkring. Vi har nu bestämt att om dom skall göra saker tillsammans så får jag jätte gärna välja att hänga med även på min lediga tid. När vi kommer till DC igen skall dom ge mig ett schema, visa mig runt ordentligt osv.
Jag tog även upp problemet med 3,5 åringen och föräldrarna är mycket väl medvetna om hur han är. Dom berättade att T är speciell och dom inte kan sätta fingret på vad det är och att dom självklart behöver hjälp. Min erfarenhet med barn är betydligt större än deras, vilket känns ganska konstigt eftersom jag är 20år yngre än vad dom är, men känns ändå bra. Nu känner jag att jag verkligen kan komma med förslag och att dom tar åt sig det jag säger. Dom ser alltså upp till mig och tycker att det skall bli jätte kul att se vad jag kan göra. Självklart kommer det vara jobbigt mellan min och T nu ett tag framöver, dels för att jag inte kan koncentrera mig på de bra i honom just nu när allting är så nytt och förvirrande, och dels för att jag fortfarande är ny och främmande för honom. Jag längtar tills det gått kanske två månader och allting är på plats så man kan börja jobba på riktigt.
Mamma och alla andra som har oroat sig, ni kan sluta nu! Familjen är inte alls dålig, bara lika ny och förvirrad som jag. Jag är ny som au pair, dom är ny som värdfamilj, tro fan det inte är en dans på rosor förrän man vet hur dansen går till.
Vi kommer åka hem tidigare från Marthas'. Dels på grund utav att en kvinna som står min värdpappa väldigt nära, ligger på sin dödsbädd, men också på grund av att vi alla vill tillbaka till DC för att komma in i rutin och få allt att bli lite lättare och inte så nytt.
Jag tackar gud för mig gåva att tala!
Hej min älskade dotter.
SvaraRaderaJa tänkt vilka missuppfattningar det kan bli och tänkt vad skönt det är att man kan prata med varann för oftast löser det problemen, man kan inte gå runt och tiga ihjäl allt.
Du är ju duktig på att prata om lite känsliga saker (ännu en gåva du fått). Jag tror oxå att du med mycke sunt förnuft ska få ordning på din relation till killen och att ni gemensamt gör så lika som möjligt så att han ska känna sig trygg för nu är han nog lite vilsen med 3 st som kanske har olika "regler och lagar". Jag vet att ditt år kommer att bli kanon för du vill det så gärna! Jag vet oxå att du längtar inte hem!
Vi kanske kan skypa i kväll när jag kommer hem?
Älskar dig!!